Ny resa

Jag har påbörjat en resa. En resa jag gjort triljarder gånger tidigare, men med en liten förändring.

Jag har länge förstått att jag är svårt sockerberoende. Nu pratar vi inte "Åh, jag har så svårt att låta bli godisskålen" utan nu snackar vi allvarligt och sjukligt begär. Vi pratar om att vräka i sig trots att man egentligen mår illa och inte vill. Vi pratar om att smyga och smussla eftersom man skäms över det groteska intag man har. Vi pratar litervis med läsk och godis. Varje dag.

Min mage är helt kajko och jag ser ett samband med vad jag stoppar i mig.

Dessutom - och det här är nog det mest intressanta; väldigt många människor vittnar om att deras depressioner och utmattningar drastiskt blivit bättre när de uteslutit socker och gluten ur sin kost.

Jag har stångats med psykisk ohälsa i över ett decennium nu. Jag tycker att jag verkligen har försökt få den hjälp som finns. Jag har ätit antidepressiva i flera år, jag har gått i samtalsterapi och träffat så många läkare och psykologer att jag tappat räkningen.

Aldrig någonsin, inte en enda gång, har någon tagit upp att det jag äter kanske kan påverka mitt mående. Jag själv har tagit upp mitt osunda ätbeteende flera gånger, men det har aldrig varit någon som har spunnit vidare på det. Jo, en gång var det en psykolog som sa att min depression berodde på min övervikt och hävdade att jag skulle bli frisk om jag gick ner i vikt. Så enkelt tror jag dock inte att det är eftersom jag varit deprimerad även som normalviktig.

Men även om sockerberoende och det eventuella sambandet med depression inte är vedertaget inom sjukvården så har jag kommit till ett läge att jag är beredd att testa.

Egentligen borde jag väl utesluta precis allt socker och leva enligt nån strikt LCHF eller liknande. Där känner jag dock att jag inte är än. Jag tänker inte sluta äta frukt t ex. Men det allra viktigaste; att sluta dricka läsk och äta godis varje dag känner jag mig manad att ta tag i. Jag försöker även äta mer grönsaker och hålla mig borta från onödiga kolhydrater som mackor, flingor osv.

Första dagarna har varit ett mindre helvete kan jag ju lugnt säga... Huvudvärk de luxe, energilöshet och allmän obehagskänsla. Det känns precis som jag ska bli sjuk, men förmodligen är det ju bara kroppen som skriker efter socker.

Jag har ju som sagt gjort den här resan ett antal gånger förut, alltid med misslyckade resultat. Den stora skillnaden då mot nu är att alla andra gånger har det till 100% handlat om att jag vill gå ner i vikt. 

Egentligen är det väl först nu jag verkligen skulke behöva gå ner i vikt (sist jag anmälde mig till Viktväktarna för att jag tyckte att jag var för tjock, vägde jag 30 kg mindre än nu...). Jag har så pass stor övervikt att det påverkar min kropp. 

Trots det har jag inte vikten i fokus den här gången. Jag vill komma till bukt med mitt sockerberoende. Punkt. Om det kan hjälpa mig att må bättre, fysiskt som psykiskt, så är det en bonus.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

En Okej Sara

Introvert, högkänslig, deprimerad och utmattad. Välkommen till min muntra värld!

RSS 2.0